Relaterade inlägg
Vila igår, kroppen känns lite bättre än för några dagar sedan. Det var något konstigt med mig i onsdags, och tack och lov verkade det bara vara en kortvarig formsvacka. Idag är det ingen hals som ömmar, dock är det lite snuvigt, kroppen är lite trött men ändå hundra gånger bättre än för 2 dagar sedan.
Det är viktigt att lyssna på kroppen. Det är viktigt att vila när kroppen vill. Det är viktigt att lyssna på signalerna som man får. Det är en svår balansgång, jag vill springa, men inte kroppen.
Numera är det inte lika jobbigt som det var för ett år sedan. Då var jag så otroligt noga med att inte missa något pass. Kanske berodde det på att löpningen inte var min livsstil då. Utan att jag var rädd att tappa greppet om träningsformen. När en förkylning knackade på blev jag stressad över att inte kunna genomföra mina träningspass.
Jag minns att jag under oktober månad förra året hade skadat två revben då jag och mina grannfruar var vid en hinderbana och tränade. Jag slog i mina revben på ett högt hinder och fick troligtvis en spricka i dem för jag kunde inte hosta, inte skratta, det smärtade hela tiden och att springa var inte att tänka på. 2 veckors vila tvingades jag till. Det var jobbigt. Jag minns att jag testade att springa en vecka efter smällen, försökte ta mig igenom varje steg, men det gick inte. Att inte få springa stressade mig.
Nu har jag mognat mer, det finns ingen stress om jag missar ett pass. Löpning har blivit en del av min vardag. Om jag stoppas av sjukdom under 1 vecka må det vara hänt, det finns ju många andra veckor man kan springa på.
Hur känner du när du börjar bli sjuk? Lyssnar du eller ignorerar du kroppens signaler? Dela gärna med dig av dina erfarenheter.
/Karro