Jag startar veckan med en reflektion av min tid med löpcoach.
Vi har nu träffats 15 ggr á 1 timma.
Mitt första möte var otroligt lärorikt eftersom jag inte sprang så som jag trodde. Jag var en typisk hällöpare som bromsade mitt steg och gjorde min löpning oekonomisk. Överkroppen fanns med men det hände inte så mycket.
Jag fick börja om från början. Jag gjorde övningar som fick mig att känna skillnaden mellan att landa på häl, tå och mellanfoten.
På dessa 15 träffar har jag ändrat hela steget. Nu springer jag och landar på mellanfoten, det är lite mer rörelse i mina armar och höften har en bättre position. Jag har även fått träna en del styrketräning för att stärka de muskler som är viktigast vid löpning.
Min senaste träff med min löpcoach fick jag lite bakläxa. Det hade gått tre veckor sedan vårt senaste möte och återigen trodde jag att jag sprang på ett annat sätt än vad jag gjorde. Visst, jag landade inte på hälen utan jag sprang ”rätt”, men det fanns ingen umpf i mitt steg.
Jag måste jobba mer med spänstövningar som grodhopp, hoppa i trappor, höga knän m.m. Jag behöver stärka de musklerna mer för att kunna få ett mer explosivt steg.
Alla träffar kan inte vara guld och gröna skogar, det kommer bakslag ibland. Så är det med allt man tränar. Jag blev lite arg på mig själv men det gör mig bara än mer beslutsam att jobba hårdare med de övningar som är viktigast för mig.
Jag ska träffa Samantha imorgon, dock tror jag på ett pass inomhus med styrka men nästa gång vi ska springa, då ska banne mig mitt steg vara rappt och effektivt!
/Karro