Relaterade inlägg
Morgonen startade tidigt. Tänk att man ser fram emot att gå upp klockan 6 för att ge sig ut och springa klockan 7 en lördagmorgon. Det är ju så klart mycket enklare om man bestämt träff med löparvänner, att springa 7 ensam på morgonen är så klart mycket mer svårmotiverat när mörkret håller ett hårt grepp om morgonen och regnet slår som spön i backen.
Idag hade jag bestämt löpträff med Ida och Emma.
Rundan idag hade sina magiska inslag. Efter ca 9 km började löpningen neråt och då ökade vi en aning, längde steget och sprang på. Det var något heligt över just den sekvensen. 3 ensamma löpare, en landsväg omringad av skogen, lugnet och ljuset där mörkret sakta gav vika. Tystnaden från naturen och stegen som lätt tassade fram. Alltså vilken känsla. Där och då glömde jag av den jobbiga starten med i stort sett 8 km uppförslöpning.
Totalt blev det 17 km idag.
Denna löpvecka har varit upp och ner. Tack och lov var onsdagens pass och den dåliga känslan kortvarig. Mina två senaste pass har gett mig mycket löparglädje!
/Karro