Relaterade inlägg
Jag sitter och reflekterar över vilket grymt löparår det varit för mig såhär långt. Nu under november har jag i stort sett klarat mitt mål med antal mil jag satte upp i början på januari.
Jag gillar att ha mål och tävlingar att se fram emot. det gör att jag håller igång och kanske tar mig an de där passen man annars skulle strunta i bara för att vädret inte visar sig från sin bästa sida.
Mitt mål för 2017 var att springa 100 mil. Det känns roligt att jag nästan är där, det är bara 30 km kvar. Sen har jag sprungit likt en fågel från Borås till Luleå.
Att jag börjat träna inför ett maraton har såklart hjälpt till att plocka mil, det är en utmaning som jag ser fram emot men samtidigt är lite rädd för. Rädd är väl kanske fel ord men med skräckblandad förtjusning ska jag springa 4,2 mil i juni. När jag tänker på det blir jag lite kallsvettigt, men jag ser fram emot uppgiften och jag hoppas jag får en bra dag så att man kan njuta till fullo av det loppet.
Sedan några veckor tillbaka har jag även utökat antalet löppass från 3 till 4. Nu börjar jag komma in i det och kroppen känns med på noterna. Det är jag otroligt tacksam för. Jag försöker också få till 1 styrkepass/vecka med fokus på löpstyrka. Styrkan ska hjälpa mig när jag blir trött under mitt maraton, det är vad jag hoppas i alla fall.
Måndagar betyder måndagsmilen och idag var känslan ok trots en helg med mindre sömn eftersom jag och mannen var på gala i helgen. Jag har en del reflektioner från den kvällen som jag tänkte ta upp längre fram i veckan.
Men nu måste jag ha i mig mat.
/Karro