Relaterade inlägg
Nu befinner jag mig i Sälen och att uppdatera bloggen kommer inte ligga på min priolista så därför kommer jag summera de 2 sista månaderna i min årskrönika. Först ska det handla om november.
Inomhusträningen med Sok Knallen startade och jag var med på några av passen. På träningarna var det olika långa intervaller som skulle göras och det passade mig perfekt. Att springa intervaller med andra pushar mig lite extra och det är samtidigt väldigt roligt.
Jag försökte komma på ett knep till att klara långrundor i ensamhet. Jag hade skapat mig ett eget hjärnspöke att jag inte kan springa långt själv. Men jag kom på ett vinnande koncept en dag när barnen skulle till farmor och farfar, transportlöpning. För första gången kunde jag springa 18 km själv och det gick superbra. Jag lyssnade på maratonpodden och km efter km betades av. Vilken seger, allt går om man vill.
En runda som jag gjorde tillsammans med Ida och Emma var sådär magiskt bra. Vi startade tidigt, var ensamma på landsvägen, skogen fanns runtomkring. Naturen var tyst och endast våra löpsteg hördes. Jag får fortfarande rysningar när jag tänkte på hur det kändes. Det var heligt på något vis.
I början av året satte jag upp att jag skulle springa 100 mil och under november hade jag nästan klarat det.
Jag skrev ett viktigt inlägg om alkohol och träning och varför man ska behöva försvara sig om man väljer att dricka mindre än de andra. Blir så förbannad när jag tänker på vad jag fick uppleva under den där galan i november. Det är ju inte så att jag har mindre kul för att jag inte dricker samma mängd som de andra. Men det här är en het potatis och det tåls att tänka på titt som tätt.
/Karro