Relaterade inlägg
Så var det då äntligen dags att träffa fredagsgänget efter ett långt uppehåll.
Idag skulle vi köra backintervaller, 8×2 min upp för att sedan köra ner tillbaka till startpunkten inom 2 min och sen köra på igen och igen och igen. Efter 4 intervaller blev det 1 minut extra vila.
Vi var sju stycken som sprang upp och ner och peppade varandra. För varje intervall blev kroppen tröttare och tröttare. Benen skrek på grund av mjölksyran och hjärnan ville att jag skulle ge upp. Efter 5 intervaller kände jag att jag skulle dra ner på tempot men jag kom ändå till samma punkt som gångerna innan. Jag intalade mig att det här gör mig gott och Lidingöloppet och Rya åsar Trail Run kommer gå som en dans. Helt plötsligt var det bara 1 omgång kvar och även om jag var trött bet jag ihop och sprang, steg för steg. Mot slutet kändes det som om jag stod still i uppförsbacken, kroppen hade kämpat på bra och jag var sådär gott trött. När backen upp var gjord skulle vi ner igen en sista gång, inom 2 min, och det var så skönt att bara få släppa på bromsen och kuta ner.
Det här passet var så sjukt jobbigt, men jag är så glad att de jag springer med pushar mig att lägga in den där extra växeln när jag blir trött.
Imorgon blir det vila från träningen, det ska ätas mycket mat för på söndag har det blivit dags för en långrunda med Lisa, planen är 24 km så vi hörs efter det.
Ha en fin helg!
/Karro