Relaterade inlägg
Då var den här, raceveckan! På lördag har det blivit dags att kuta runt, runt byttorpssjön.
Nu när jag tänker på det blir jag sådär alldeles pirrig inombords. Men vad egentligen är det jag är nervös för?
Borås 6-timmars har inte varit mitt huvudmål under den här säsongen utan det dök upp som en bubblare tack vare min löpcoach efter mitt misslyckande på Stockholm maraton. Det var hon som väckte idén att delta på det här loppet och då genomföra ett maraton.
När jag bestämde mig för det här och skickade in anmälan kändes det som en förträffligt bra idé, men nu, bara dagar innan kommer den här klassiska ”kommer jag verkligen klara det?” frågan.
Jag vet att det hör till att man ifrågasätter sig själv inför lopp. Det hör till att man har ångest, det hör till att man tvekar på om man kommer att klara det. Det är en del av den mentala uppladdningen.
Jag har egentligen ingenting att vara nervös för. Jag ska springa i 6 timmar. Det är jag som bestämmer hur kort eller långt jag vill springa. Det är jag som bestämmer vilket tempo jag vill ha. Jag kommer springa när jag vill och jag kommer gå när jag vill. Det enda som styr mig är dessa 6 timmar. Så hur svårt kan det vara?
Jag ska försöka hålla mig så avslappnad som möjligt fram tills lördag sen ska jag bara njuta och vara glad över att få göra det jag älskar i 6 timmar, det kan inte bli annat än bra! Eller hur?!
/Karro