Äntligen är jag igång igen!
Som jag har längtat efter att få säga de orden.
Att tvingas vila från träning på grund av en skada är oerhört frustrerande. Nu var min skada inte så långvarig tack och lov men det har varit riktigt jobbiga dagar. Jag har känt mig ledsen, trött och orkeslös. Jag har varit på dåligt humör och jag har varit frustrerad. Det är när man inte kan träna som man inser hur mycket gott träning gör för en.
Så du kanske kan förstå lyckan jag kände igår när jag tog mina första löpsteg utan att revbenet störde mig! Tillsammans med min grannfru och hennes hund blev det transportlöpning till killarnas fotbollsträning. Det var kallt men luften var frisk och det fanns snö på sina ställen. Totalt blev det 4 km på min första löprunda och det kändes riktigt bra.
Det var så härligt att vara igång igen att jag tog mig ut igen tillsammans med samma sällskap, grannfrun och hennes hund. Denna gång blev det mer skogslöpning och det var så himla härligt.
Äntligen kan jag springa igen, äntligen är jag igång!
Hur brukar du bli när du inte kan träna, känner du igen dig i det jag säger eller överreagerar jag?
/Karro