Relaterade inlägg
Hej!
Nu har det blivit dags att fortsätta berätta om min resa från en som inte gillar löpning till en som verkligen älskar denna enkla träningsform.
Del 2
Efter kretsloppet i Borås september 2015 där jag sprang 10 km fick jag mersmak. Det var så kul att springa ett lopp.
Jag plockade fram boken igen (stora löparboken för kvinnor) och kände att ”nu behöver jag utmana mig lite”. Sneglade på 21 km och bestämde mig. Nu blir det en halvmara.
Jag anmälde mig till en halvmara i Kalmar juli 2016.
Intresset växte sig allt större och under min träning till min första halvmara skaffade jag också mig en löpcoach. Jag skaffade mig en löpcoach för att förhindra skador och förslitningar som man lätt kan få som löpare. Jag kom i kontakt med Samantha och det är det bästa investeringen jag gjort i mig själv och min löpning. Tack vare henne växte intresset ännu mer och vi jobbade jättemycket med mitt löpsteg.
På min halvmaradebut var jag oerhört nervös. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas eller hur det skulle gå. Min enda målsättning var att ta mig i mål och försöka ha en go känsla.
Loppet flöt på bra trots att det ösregnade från 1 km och hela vägen in i mål. Känslan var bra och det var först vid 20 km som jag blev trött.
Strax innan mål stod min familj och hejade och då kom tårarna. Jag klarade det. Från en som aldrig springer till att ha genomfört min första halvmara, den känslan var magisk.
Vad mer inom löpningen fanns för mig att upptäcka?
Snart fortsätter resan med del 3.
/Karro