Relaterade inlägg
Hej!
För mig betyder löpningen så mycket. Jag älskar känslan av att snöra på mig skorna, öppna ytterdörren och stänga den bakom mig för att sedan ta de första löpstegen ut i det fria. Inget pass är det andra likt. Ibland blir det skogen, ibland springer jag fort i skogen, ibland springer jag långsamt i skogen, ibland går jag i backarna, ibland blir det asfalt även här fort och långsamt. Varje löprunda är unik, och varje känsla i varje löprunda är unik.
Idag på min löprunda så kände jag att kroppen ville sänka farten. För mig är det viktigt att lyssna till kroppen mer än vad det är att lyssna till det man har planerat. Och då kom jag och tänka på det här med ”hur viktigt är det att prestera”?
Jag tror att många, framförallt nya löpare, hade haft en så mycket bättre löparupplevelse om man tog bort ordet prestation. Varför måste man prestera varje gång? Och ännu viktigare, är det viktigt att prestera?
Jag kan absolut prestera, jag kan köra intervaller och vara noga med att ha en viss fart, på tävling vill jag gärna prestera. Men när jag ger mig ut hemma och springer så gör jag det för att det är så förbaskat skönt, och om jag då ska prestera, kommer det vara en skön löprunda?
Man får inte glömma av vem man springer för. Springer man för att grannen säger att man ska springa? Springer man för att slå svärfar på milen? Eller springer man för sig själv?
Det kan hända att jag går på en löprunda, men för MIG är det lika mycket en löprunda. Men för många är det inte okej att gå, då räknas det inte som en löprunda. Vem har bestämt det?
Sänk prestationen, börja njut av att springa och jag lovar dig, det kommer kännas så mycket bättre.
Tänk inte på vilken kilometertid du har, så länge pulsen är lite högre än vanligt och fötterna trummar under dig så springer du. Och det är du och ingen annan som avgör om du springer!
Vad tänker du om det här? Dela gärna med dig av dina tankar.
/Karro