Relaterade inlägg
Hej!
För ett tag sedan påbörjade jag en berättelse om min resa från en som inte gillar att springa till en som älskar det och som nu är utbildad rörelsecoach.
Du har fått läsa om mitt första lopp och om min första halvmara så nu fortsätter vi resan. Vill du bli lite uppdaterad hittar du del 1 här
och del 2 här
Del 3
Jag hade flyttat gränser. Jag hade klarat en halvmara. Jag som inte orkade springa mer än 5 km. Det gav en sådan kick. Senare det året blev det ytterligare en halvmara, i Göteborg på hösten. Det var fruktansvärt. Vädret och vinden var som ett monster så att bara komma i mål där var en stor seger.
Året efter blev det en löparresa med springklubben SOK Knallen till Kiel, jag sprang min tredje halvmara och samma år blev det även debut på Göteborgsvarvet. Vi är nu på året 2016 och jag hade hittat min grej och skaffat mig en stor passion för löpning.
Jag älskade att springa,och jag älskade att springa lopp.
Det var fler lopp under det året men nu hoppar vi framåt till 2017.
En junidag tittade jag på tv, Stockholm maraton sändes. Jag har alltid sagt att ”nej, aldrig ett maraton, det är för mycket träning som behöver göras för att kunna klara det”. Men där och då växte sig suget alltför stort. Jag ville vara en del av det. Så några dagar senare anmälde jag mig. 2018 var året då jag skulle göra min maratondebut.
Under 2017 sprang jag mitt första traillopp och det var så himla kul. Det loppet gjorde att jag började älska skogen mer.
Tänk vad mycket man kan uppleva inom löpningen. Det finns verkligen allt!
Snart fortsätter jag berätta mer om min löparresa!
/Karro