Relaterade inlägg
Min dag startade med en härlig morgonrunda. Jag har lovat mig själv att bli bättre på det där med att komma ut på morgonen. En morgonrunda lägger grunden för hur dagen ska bli. På något sätt tycker jag att en morgonrunda ger ännu mer energi än om man bara hade gått upp och gjort sina vanliga morgonbestyr.
Jag har som sagt lovat mig själv att bli bättre på det här med morgonrundor.
Allt för ofta känns idén så himla bra på kvällen innan man ska gå och lägga sig, men när klockan ringer på morgonen känns det plötsligt inte lika bra längre. Flera gånger har jag stängt av alarmet för att få sova lite till. Men de gånger jag faktiskt lyckats vinna över det där tröttmonstret har jag aldrig ångrat ett morgonpass.
Nu har jag fått till 2 riktigt härliga morgonrundor det senaste.
Idag kunde jag få till ett morgonspring tack vare att mannen började senare vilket gjorde att det fanns någon hemma med barnen och hunden när jag var borta.
Det blev ca 5,3 km och mitt fokus var att ha en lugn och skön känsla med kontrollerad andning.
Nu är sista löppasset gjort innan Lidingöloppet och imorgon drar jag, Lisa och Michelle upp till Stockholm.
Tidigare under veckan när jag tänkt på Lidingöloppet och 30 km i skogen har jag varit väldigt lugn. Men igår började nervositeten smyga sig på. Varför ska det alltid vara så?
Jag känner mig förväntansfull, spänd, glad men samtidigt nervös och rädd. Normala känslor innan ett lopp? Jag vet faktiskt inte, kanske är det så, kanske inte.
Hur brukar du känna dagarna innan ett lopp?
/Karro