Relaterade inlägg
Jag har ett ämne som grott inom mig ett tag. På ett sätt har jag inte velat skriva om det samtidigt som jag bara vill få det ur mig.
Nu är det dags, tankarna är sorterade och det har blivit dags att skriva om det ämnet.
För vem springer du?
Jag har sprungit i 4 1/2 år snart och jag älskar verkligen löpningen. Det spelar ingen roll om jag är trött, ledsen, arg eller glad, att ta en löptur är alltid den bästa medicinen. Att springa får mig att skingra tankarna och det får mig att komma på massa nya idéer.
Jag gillar att man kan variera löpningen på så många sätt, en del pass ska gå i en viss fart eller så ska man komma upp i en viss distans. Vissa pass handlar mer om att njuta och vissa pass är sådana man bara måste genomföra. Det finns många olika sätt att uppleva löpningen på.
När det gäller lopp är det precis samma variationsmöjlighet. Jag kan springa kort och fort och jag kan springa långt och långsamt.
Jag springer för att jag mår bra och jag presterar utefter vad jag har för mål.
Ibland har jag satt upp tidsmål men det sker oftast på de lite kortare distanserna som t.ex milen eller halvmaran. När det gäller de längre distanserna är det oerhört viktigt för mig att känslan i kroppen är bra och att jag har roligt längs vägen.
Det är så mycket som kan hända i kroppen när man springer långt. Oftast uppkommer det när man har hållit på ett tag. Jag tror att om jag sätter för stor press på mig själv får jag ingen härlig känsla längs vägen och risken att bli besviken blir alldeles för stor.
”Om du har förväntningar, blir du besviken. Om du istället har hopp får du självförtroende”
Det här är väldigt kloka ord som jag fick till mig på senaste walkfeelingträffen med elit teamet.
Jag tycker de stämmer in så bra. Allt som oftast har man vissa förväntningar. Det kan t.ex vara en speciell tid du vill springa milen på eller en förväntad kilometerfart det kan även vara så att att man har förväntningar i det vardagliga livet. När man då inte klarar ett visst tidsmål eller inte får den där bröllopspresenten blir man besviken.
Oavsett om du springer snabbt eller tar lite längre tid på dig under ett längre lopp är det en prestation. Att man kan njuta under tiden man gör det och samtidigt slår ett nytt pb är ju en FANTASTISK PRESTATION.
Jag ska inte behöva förklara varför jag springer på ett visst sätt, för mig handlar löpning om så mycket mer än tid och att få en viss placering. Jag är ingen elitlöpare och det accepterar jag. Samtidigt accepterar jag att vi löpare är olika. Vissa vill springa snabbt och få en bra placering, och det är okej för mig, jag behöver inte få en förklaring ifrån de varför de strävar efter det.
Ingen kan säga åt mig hur jag ska göra, vad jag ska prestera eller hur jag borde springa. Det är nämligen jag som bestämmer och jag tänker fortsätta njuta av mitt sätt att springa!
