Relaterade inlägg
Nu är det bara några dagar kvar till 3:e upplagan av Rya åsar Trail Run. Loppet anonardes för första gången 2017 och då ställde jag upp mest för att loppet gick på hemmaplan. Jag hade aldrig tidigare sprungit ett terränglopp före det och det var en så härlig om än jobbig upplevelse.
Det var en självklarhet att jag skulle stå på startlinjen året därpå och då hade jag fått in mer traillöpning i min vanliga träning. Vill du läsa om min upplevelse från loppet förra året har du den här.
Jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig i år. Förra året hade jag en förkylning i kroppen som blommade ut på kvällen efter racet. Trots det lyckades jag ändå förbättra min tid med 4 min och 30 s.
Jag känner mig starkare och mer hemma i skogen i år än förra året men jag hyser stor respekt för den där banan. Rya åsar Trail Run har en riktigt tuff slinga. De första 4 km är mycket upp och ner och det avslutas med ”djävulsbacken”, 300 m rakt upp i skogen.
Det var inte så länge sedan jag var och körde den banan tillsammans med Emma, och jag kan nog säga att jag vet när jag ska spara på mina krafter och när jag kan trycka på.
Uppladdningen där här veckan kommer ske på liknande sätt som den andra race week veckorna. Jag ska handla röbetsjuice och dricka ett glas varje morgon. Det här vet jag inte om det funkar men det hör till min uppladdning och det kan mycket väl vara mer mentalt än att det hjälper fysiskt.
Jag kommer köra 2 löppass innan lördag, ett idag och ett på torsdag.
Dagens pass
Vädret har varit riktigt uselt idag, det har gjort mig trött och omotiverad.
För att inte bli kvar hemma under en filt i soffan skrev jag ner några favoritintervaller och lät slumpen avgöra.
Mitt lilla snurrhjul (i min telefon) stannade på stege, 3 min/2 min/1 min x 4 och så fick det bli. Det är alltid lättare att ha en plan innan man ger sig ut, speciellt en dag som denna.
Min tanke var att köra min tänkta milfart på 3 min intervallerna och något snabbare på 2 min och 1 min.
Jag höll mig hyffsat till planen men på den näst sista 2 minutaren började klättringen uppåt. Tempot drogs ner lite grann till de sista setet men att träna backe är ju aldrig fel.
Med tanke på hur jag kände mig innan passet är jag riktigt nöjd över att jag kom ut.
Snart blir det soffhäng, choklad och svenska hollywoodfruar.
/Karro