Relaterade inlägg
Det har varit en lång tystnad från mig, men nu är jag redo att ta tag i bloggandet igen.
Senaste inlägget jag skrev handlade om Belin halvmaraton, om mina mål och förväntningar. Sedan slog covid-19 viruset till. Hela världen blev upp och ner. Precis som många andra deppade jag ihop över att loppen blev inställda. Det gick några dagar där i mitten på mars då jag kände mig oerhört nere. Men sen slog det mig, jag är frisk, min familj mår bra och jag kan ju fortfarande springa. Där vände det för mig, jag hade ett par löppass helt utan krav på fart och distans. Jag sprang och njöt, just för att jag kunde. Det finns fortfarande mycket jag kan göra för att jag själv ska må bra så varför sluta med det?
För några veckor sedan började ta upp strukturen och planen i min löpning igen. Skillnaden nu är att jag kan vara mer avslappnad i valet av pass. Men jag känner ändå att det är kul att prestera på vissa pass. Jag har haft pass där jag kört 5×1000 m med bra fart, jag har sprungit långpass, 23 km med fartökning sista 5 km och jag har haft lugna återhämtningspass.
I tider som dessa är det oerhört viktigt att ha något som får en att fokusera på annat. När jag är ute och springer finns det inte många tankar i mitt huvud och det är så skönt att bara koppla bort omvärlden en stund.
Men längtan växer, jag vill stå på en startlinje, känna nervositeten och förväntan. Jag vill springa, svettas, slita, glädjas och sen få en medalj om min hals. Jag accepterar läget som det är och när det väl blir dags att stå på en startlinje igen kommer jag tjuta av glädje.
/Karro