Relaterade inlägg
Igår körde jag 10 km på bana. Ett varv var 400 m så totalt handlade det om 25 varv. Springa runt, runt och runt, det är mer rogivande än du tror.
Innan jag genomförde mitt första 6 timmars kunde jag inte förstå hur man kan vara så dum att springa på en och samma bana varv efter varv. Jag minns att jag pratade med en annan löpare om just det här och han sa ”efter en viss tid är du så trött att du inte vill ha några överraskningar på banan. Du vill veta när svängen kommer eller den lilla uppförsbacken”. Ord som för mig var helt orimliga.
Men så kom dagen då jag själv skulle genomföra mitt första 6 timmars lopp. Jag var lite orolig att jag skulle få lappsjuka av att springa runt och runt och att jag skulle räkna varv. Men inget av det där hände.
Det var på något sätt väldigt skönt att ha ett kort varv att springa, jag tror det var någonstans runt 1,9 km. För vartannat varv blev det energi och vartannat varv hade jag ju bara 1 varv kvar till nästa energi. Det var hela tiden folk längs banan och man såg löpare hela tiden. Trots att det handlade om 6 timmar blev det aldrig långtråkigt. Och jag kan även förstå de orden jag fick till mig när jag ifrågasatte det här konceptet. Man vill inte ha några överraskningar efter 4 1/2 timma. Man vill veta exakt vad som kommer och när man blir som tröttast handlar det om ”bara 1 varv till”. För det orkar man!
Efter den tävlingen kände jag att 6 timmars, det är hur kul som helst!
Jag genomförde några fler sådana tävlingar och jag har även anammat detta koncept på vissa träningspass. Att springa runt, runt och runt.
Igår åkte jag till Ryavallen. Normalt brukar jag köra intervaller där men jag skulle vilja prova på att köra ett långpass där. Igår blev det en mjukstart för att se hur kroppen skulle kännas av att springa distans på bana.
För att inte tappa bort räkningen hade jag lagt upp 5 st hundgodisar. Fråga mig inte varför just hundgodis men det var det som fanns med och det var en bra räddning.
Jag började springa och höll koll på varv 1-2-3-4 och när det var dags att avsluta det 5:e varvet flyttade jag godisbiten så att jag visste hur många varv som var gjorda, och hur många varv som var kvar.
Jag hade inget speciell fart som jag skulle hålla utan lät kroppen bestämma. I öronen hade jag hörlurar för att lyssna på en podd i 20 min och sen blev det musik. Det var också en form av belöning.
Godisbit efter godisbit försvann och tillslut hade jag bara 5 varv kvar. Jag kände mig ganska förvånad över hur enkelt det hade gått. Det var aldrig långtråkigt och jag visste exakt vad som skulle komma. Jag kunde gå in i mig själv, lyssna på musiken och bara njuta av att springa på bana.
Det här med att köra ett längre pass på bana kommer nog gå bra, det gäller att koppla på pannbenet, lista ut vilka belöningar man vill ha och sen är det bara att lägga upp några hundgodisar och börja springa!
/Karro