Relaterade inlägg
Idag öppnade anmälan för Borås 6 timmars som går av stapeln i början av november. Det tog inte lång tid innan jag var anmäld.
Det har sin lilla charm att springa i 6 timmar.
Kroppen och huvudet går igenom otroligt många faser. Det är en spännande resa man bjuds med på med väldigt djupa dalar och skyhöga berg.
Om loppet nu blir i av i november (allt hänger ju på restriktioner kring covid-19) så blir det mitt 4:e 6 timmars lopp, det tredje på hemmaplan.
Känslan jag har i kroppen just nu är förväntan, ingen rädsla eller oro. Jag känner ingen panik över att jag inte kommer vara tillräckligt bra tränad. Kroppen kommer vara redo och jag känner mig lugn.
Förra året när jag sprang 6 timmars fick jag ont i mitt knä efter 3 timmar. Det tog knäcken på mig fullständigt.
Att känna smärta var en helt ny upplevelse för mig. Jag hade en klar plan för hur jag skulle göra om jag blev trött, jag visste vad jag skulle göra om jag var pigg, men jag hade ingen plan som innehåll någon lösning mot smärta.
Vill du läsa om mitt 6 timmars lopp kan du göra det här:
Om loppet blir av kommer jag vara så lycklig bara över att få stå på en startlinje igen. Det här är ju ett speciellt lopp så man springer aldrig i mål utan när 6 timmar har gått stannar man där man är och inväntar mätningen. Man kommer få en medalj och det är något jag verkligen längtar efter.
Jag älskar att springa lopp så snälla låt det här bli av!
/Karro