Relaterade inlägg
Jag är helt slut. Förra helgen sprang jag 21 km och tyckte det var piece of cake. Dagens 19 km backiga runda runt Öresjö var allt annat än lätt.
Jag sprang med de killarna som jag sprang med förra söndagen.
De första 7 km var lätta, då gick det nerför, sen började klättring. Branta backar varvat med goa nerförsbackar. De var tyvärr inte så långa då man hann knappt återhämta sig. En av de värsta var inne i skogen, där gick det knappt att springa. Då hade jag runt 9 min/km den kilometern.
Vid 14 km när vi var ute ur skogen och började resan hem då började en annan typ av jobbighet. Mina medspringare tryckte på och ökade, men jag bet ihop. Ville inte vara den som gav upp. När klockan pep för 18 kilometer hade jag gjort den kilometern på 5:09.
Det var jobbigt, men samtidigt så skönt att kunna svara på deras tempoökning. När vi bara hade en sista backe kvar kände jag mig trött. Så jag gav upp. De sprang några hundra meter upp i backen sen gick de också. Så jag var inte så dålig som gav upp.
Det känns i benen att rundan var tung. Den var även mentalt jobbig eftersom det var så mycket backar. Men jag är glad att jag hängde på dem och jag hoppas jag får följa med på den rundan fler gånger nu när jag vet vad som väntar.
Nu ska det bli gott med en kaffe i soffan och njuta av det sista lediga timmarna innan måndagen är här och jobbveckan kickar igång.
/Karro