Relaterade inlägg
Dagen var kommen. Det var dags för mina 21 km.
Hade jag tränat tillräckligt? Kommer jag klara av det? De tankarna snurrade i huvudet efter att jag vaknat.
Ner till frukosten. Körde en vanlig frukost med frallor, youghurt och flingor och kaffe. Det gäller att inte mixtra för mycket. Eftersom loppet skulle starta 15 tog jag med mig 2 ägg till rummet som jag kunde äta några timmar innan start.
Nervositeten började lägga sig framåt 12. Tre timmar till start.
En bra stund innan starten gick jag och familjen till platsen där loppet skulle starta. Det var fullt med roliga hoppborger för barn, korvgrillning och massa löpare. 30 min innan start körde jag 10 min uppvärmning i form av lugn jogg. Sen stretchade jag och började ladda för loppet.
5 min kvar, jag pussade hej då till min familj och ställde mig i startfållan. Alla löpare startade samtidigt så jag ställde mig i mitten.
Precis vid starten började det att regna. Men det var ändå varmt så viss risk för åska fanns det.
Jag hittade snabbt ett eget tempo och rusade inte iväg som många kanske gör vid starten. Ganska tidigt hittade jag även en herre att ta rygg på.
1 och 2 kilometer avverkades ganska snabbt. Det började regnade ännu mer så det gällde att vända regnet till något positivt för det fanns inga tendenser till att avta. Fram till 5 km hade jag stenkoll på hur långt jag sprungit. Vid vattenstationen stannade jag upp och drack en mugg vatten och sen körde jag igång igen. Kom snabbt tillbaka till mannen i blå kläder jag hade rygg på från start.
Sen började jag njuta, kilometer efter kilometer försvann och jag tittade på Kalmar och upplevde det på ett fantastiskt sätt.
Gjorde samma procedur med vattnet vid 10 km som vid 5 km. Yes 12 km kvar! Vid 17 km började jag snegla på klockan. Då insåg jag att jag kunde prestera en ganska bra tid.
När 19 km var passerade kom jag in i en svacka, tack och lov var den kort eftersom 20 km kom därefter.
Jag hade disponerat mina krafter väl. Sista kilometern sprang jag på 5;11. Jag tryckte på i sista uppförsbacken, som för övrigt var den enda. Hörde hejjaropen och körde på.
Med 300 m kvar stod min familj och hejja och jag blev alldeles varm i kroppen. Jag var snart i mål, jag skulle klara det!
1:53:04 är min debuttid på 21 km och jag är så sjukt stolt över mig själv.
När jag mötte min familj med medaljen runt halsen började jag nästan gråta.
Tack vare dem kunde jag genomföra detta. Vilken glädje!!!
/Karro