Relaterade inlägg
Som jag velade fram och tillbaka, jag hade svårt att bestämma mig. Men jag gjorde ändå ett försök. Jag skulle ge mig an 21 km på Göteborgs halvmarathon.
Det var blåsigt och kallt, emellanåt sol, bra löparväder förutom vinden.
Jag hämtade ut min nummerlapp och började ladda mentalt. Lade ner mycket tid på uppvärmning och stretchade ordentligt.
3 min innan start var det dags att ställa sig i startfållan. Jag placerade mig i mitten.
Startskottet ljöd och resan började.
Jag hamnade med ett gäng som hade behaglig fart och låg runt 5:20 de första kilometrarna. Det var en fin runda med få och korta backar och långa raksträckor.
Det fanns mycket att titta på och fina hus vid havet att beundra. Vid 10,5 km var det dags att vända.
Samma runda tillbaka och mentalt borde det varit lätt eftersom man visste hur rundan såg ut.
Vid 11 km lämnade jag min grupp och hade 3 bra kilometrar.
Efter 14 km började motvinden och allt blev oerhört jobbigt. Jag ville ge upp fast ändå inte. 7 tuffa kilometrar och de små backarna kändes plötsligt som höga berg.
Vid 18 km blev jsg ikappsprungen av en tjej som berömde mitt steg och vi pratade om tiden. Vi tillbringade ca 1 kilometer tillsammans innan hon fortsatte i snabbare takt.
När jag passerade 20 km var jag lättad. En liten bit kvar, så jag ökade. Jag hade ork att avsluta snabbt.
Att komma till mål, springa in i min mans famn och sedan få en medalj runt halsen var fantastiskt. Den känslan är obeskrivlig. Att kriga i motvind från 14 km gör att jag är extra stolt.
Mitt mål var under 2 timmar eftersom jag inte tränat så mycket och jag kom i mål på 1:55:12. Kan inte vara annat än nöjd!
/ Karro