Relaterade inlägg
Hej!
Året börjar lida mot sitt slut. Jag tror att många med mig ställer frågan, vad hände med 2016? Detta året har rusat iväg…
Nedräkningen mot 2017 har startat och min blogg firar 1 år. Jag tänkte ta tillfället i akt att summera mitt år under 2016 och startar med JANUARI.
Då min löparresa började i mars 2015 hade jag hunnit förälska mig i löpningen och den var en del av mitt liv.
Jag fick till många härliga rundor i snön och även om det vissa dagar var kallt, kunde inte det stoppa mig. Några gånger fick jag ändra mina pass för att inte anstränga lungorna då det var upp emot -20 när jag sprang. Att springa i sådan kyla är väldigt individuellt, vissa klarar det medan andra tvingas vila. Så länge man tar det försiktigt och lyssnar på sin kropp är det ingen fara. Det finns inget som slår en långrunda i snön när solen skiner och det knastrar gött under fötterna.
Under denna månad åkte familjen till Hundfjället på vår första skidsemester. Det var underbart. Jag var lite osäker på om jag skulle packa ner löparkläder och skor men jag bestämde mig för att göra det och en dag kom jag ut på en lite Hundfjället sightseeing. Den semestern var fantastisk på många sätt. Vår stora kille lärde sig att åka skidor, vi gick runt i underställ hela dagarna, drack mycket varm choklad och njöt av snö och kyla.
Januari var också den månad där jag och mannen började med paleo. De första 30 dagarna var vi stenhårda med kosten och höll den riktigt bra. Jag märkte vilken stor skillnad det gjorde i kroppen och att dra ner på gluten, mejeriprodukter och socker var bra för oss. Efter dessa 30 dagar började vi slarva en del och även fast vi ätit paleo till och från under året hade jag gärna önskat att det var en större del av livet. Tack vare den positiva känslan är paleo något vi nu fortsatt med.
Denna månad har betytt mycket för mig för den 29 januari anmälde jag mig till min första halvmara i Kalmar. Att springa en halvmara är något jag önskat göra men aldrig vågat ställa upp i med tanke på att jag inte sprungit så långt. Men tack vare stora löparboken för kvinnor var det genomförbart. 29/1 vad dagen jag bestämde mig, jag vågade och att jag anmälde mig är jag oerhört tacksam över. Det var starten på något nytt och det gjorde att kärleken för löpningen blev allt större!
Årskrönikan fortsätter, näst på tur är februari.
/Karro