Löpfreak?

Oj oj oj va motigt det var på min långrunda idag. Det har kanske lite att göra med paleokosten då kroppen inte får i sig några kolhydrater, men å andra sidan tror jag kroppen snabbt vänjer sig.
Flera gånger under rundan kände jag att det var motigt och tungt och att jag skulle avsluta och vända hem. Det var ju fantastiskt väder att springa i då solen sken och fåglarna kvittrade. Jag fick nästan lite vårkänslor trots lite is på sina ställen och trots den starka vinden.
Jag kopplade på min envishet och vägrade ge upp!
Jag kollade knappt på min klocka utan jag hade satt ett mål att springa i 1 1/2 timma.
När jag kom hem stod klockan på 1:35 och jag hade sprungit 15,5 km. Vilken självförtroende höjare det var!
Det var som sagt tungt, mitt snitt låg på 6:20 min/km. Som bäst sprang jag i 5:15 min/km tempo.

Nu är jag helt färdig och har ätit en fantastiskt god middag i form av nötytterfile med palsternackaspommes.
Mannen ska spela tennis ikväll så jag ska sätta mig framför brasan med min nya löparbok.
Känns som om man börjar blir ett litet löparfreak va?
/Karro