Idag var det planerat en längre runda så när jag hade lämnat den stora killen på kalas inne i stan passade jag på att ta en löprunda.
Jag sprang till rya åsar för att ta mig upp till en fantastisk utsiktsplats plus att skogen skyddade från solen.
Jag hade ett litet hum om vart den här berömda ”mördarbacken” från rya åsar trail run var men när jag väl sprang kändes det som om jag aldrig kom fram till klättringen.
När jag nästan gett upp hoppet och tänkte vända tillbaka var jag framme och det var dags att bege sig uppåt.
Backen är väldigt tufft så jag promenerade med raska steg upp för den. När jag tillslut kom upp var jag trött men började direkt springa mot den punkt som var min vändpunkt på rundan.
Framme på utsiktsplatsen tog jag en kort paus och satt och beundrade den fina utsikten. Att kämpa upp för den jobbiga backen var helt klart värt besväret när man fick uppleva denna fina miljö.
Med nytankad energi var det dags att ta samma sväng tillbaka.
30 min innan kalaset var slut var jag framme och jag hade hunnit med ca 70 min skogslöpning.
Så medan V var på kalas fick mamma springa, win, win!
/Karro