Relaterade inlägg
Det har gått ett tag sedan slutsignalen gick på Borås 6 timmars. Nu har jag samlat mina tankar och tänkte ta dig igenom mitt 3:e 6 timmars lopp.
Race Report Borås 6 timmars 9 november
Det var en tidig start på lördagen, jag skulle bli hämtad 7.30 så det gällde att gå upp i tid och få i sig en ordentlig frukost. Jag åt havregrynsgröt, macka och drack en kopp kaffe. Sprang runt i huset och plockade fram olika klädesplagg som kanske kunde komma till användning under 6 timmars löpning. Min låda med energi hade jag förberett dagen innan så när kläderna var nerpackade var jag redo.
Det var helt okej väder och det är jag så glad för. Det är inte roligt att springa runt en sjö i ösregn i 6 timmar.
Jag blev hämtad av Skruven för att sedan åka och plocka upp Micke och därefter åkte bilen för att plocka upp den sista löparen, Linus.
När vi kom till Byttorps IP var det raka spåret till nummerlappsutdelningen. Jag började bli mer och mer nervös, men också förväntansfull samtidigt som jag hade lite ångest. Jag vet att jag ställde mig frågan ”varför gör man sånt här?” flera gånger. Men jag tror att lite tvivel hör till själva uppladdningen.
När nummerlapparna var hämtade gick vi ner till sjön där loppet skulle hållas och så satte vi upp vårat bord där all vår energi skulle ligga. Det fanns ett bord med massor av energi som SOK Knallen hade hand om, men det är ändå skönt att ha sina grejer så man vet att man får i sig något man gillar.
En stund innan starten var det dags att promenera bort till platsen där starten skulle gå. Då vände det för mig, nervositeten övergick till att vara laddad och redo.
Det var ett långt led som stod och väntade på att klockan skulle bli 9.30. Jag placerade mig ganska långt bak och där stod jag och väntade och väntade.
Timme 1
Efter att han lyssnat till ”just idag är jag stark” och sedan hört startskottet var det dags att börja springa. 6 härliga timmar hade jag framför mig runt byttorpssjön. Det var en del jojolöpning i början, det var mycket folk och ganska smalt på grusstigen men efter ett halvt varv kunde jag komma in i min egen rytm. Efter första varvet kom jag ikapp Linus som jag åkte tillsammans med och vi spenderade nästan hela första timman tillsammans. Jag var noga med energi, fyllde på med dricka vartannat varv och hade russin eller annat gott efter 30 min. Jag ville inte uppleva illamående igen så som jag gjorde när vi var nere i Göteborg och sprang 6 timmars. Då slarvade jag med energin och började må illa efter 3 h. Det ville jag inte vara med om igen.
Jag hade gjort upp en plan, att springa minst 9 km i timman under alla timmarna, då skulle jag klara nytt pb och att nå målet första timman var inga som helst problem. Humöret var på topp, stämningen på banan var på topp och sällskapet var på topp!
Timme 2
Efter ca 14 km behövde jag ta ett toastopp. Jag hade sprungit under en ganska långt tid och varit kissnödigt och det störde mig såklart så tillslut var jag tvungen att besöka toan längs banan. Det blev ett ganska snabbt stopp och sedan sprang jag vidare.
Allt kändes bra, stämningen längs banan var fantastisk. Musik hördes i högtalarna och de flesta löpare som man sprang förbi eller som sprang förbi mig peppade. Det är fördelen med att springa på hemmaplan, man känner många.
Även under timma 2 kändes allt bra och jag höll mig till planen med att springa 9 km, till och med lite tillgodo.
Timme 3
De första 2 timmarna avverkades väldigt fort, jag kände mig pigg och hade fått i mig bra med energi. Efter ett tag kom jag ikapp Linus igen och tillsammans körde vi ytterligare några varv. Mot slutet av 3:e timman började jag bli trött, men det blir man när man hållit på så länge.
Timme 4
Jag kom in i en svacka! Skit och pannkaka för det! Jag började bli ordentligt trött, surnade till och var oerhört besviken på mig själv. Kände också att mitt knä började bråka med mig vilket så klart störde mig ännu mer. Men jag plockade fram min telefon och satte på musik, gick in i min bubbla och avverkade km efter km.
När mitt knä började störa ändrade jag min plan och försökte bara springa på utan krav. Jag ville inte känna mig stressad över att jag inte skulle klara mina 9 km. Det gjorde mig bara ännu mer irriterad. Varför skulle det bli så här just nu???
Timme 5
Varje gång jag kom till varvningen försökte jag hålla humöret uppe även om jag var trött och sur över mitt knä. Jag tog energi och sedan gick jag en bit. När jag nådde en soptunna började jag springa för att sedan börja gå efter ett tag igen. Då gick jag i en minut och sprang till nästa ställe, en sten vid andra sidan sjön. Gick i en minut och sen sprang jag till varvningen. Så fick jag hålla på, varv efter varv. Mitt knä störde mig oerhört mycket.
Under ett varv hade jag sällskap av Micke men jag kunde verkligen inte springa någon längre stund, så jag fick släppa iväg honom.
Timme 6
Jag kände en sån oerhörd lättnad när vi gick in i sista timman. Mellan timma 4-5 skulle allt handla om att ta sig upp i maratondistansen och sedan var jag nöjd. När 6.e timmen började insåg jag att jag skulle komma över 50 km vilket såklart gjorde mig lite gladare.
Jag sprang och gick om vartannat. Tog varv för varv. Betade av minut för minut. När jag skulle springa ut på mitt näst sista varv stod min familj vid varvningen och jag började gråta. Jag var så oerhört trött, hade så ont i mitt knä och ville bara stanna och kramas, men min man peppade mig till att ta ett sista varv. Slängde i mig lite energi och gav mig ut på det sista varvet.
Då kom en instagram-vän ikapp mig, Hanna. Vi spenderade sista varvet ihop, pratade om loppet, andra lopp, hur kroppen kändes och konstaterade att vi var riktigt grymma som genomförde ett sånt här lopp. Hon gav mig den sista energin att orka springa det sista varvet.
Vid varvningen stannade jag hos min familj och sedan gick vi till vårat energibord och där stoppade jag. Jag hade ca 6 min tillgodo men orkade inte ta mig en meter till.
Klockan stannade på 51,77 km.
Efter slutsignal
Jag var så glad, stolt men samtidigt så sliten efter 6 timmar i löparskorna. Mitt knä gjorde ont och jag ville bara lägga mig ner och gråta. Att min familj var där gjorde mig lite starkare och jag är så glad att jag hade så många härliga löpare och vänner längs banan som peppade mig.
Medaljen var min och mitt 3:e 6 timmarslopp var genomfört.
/Karro