Igår kände jag att kroppen var något sliten efter tisdagens intervaller så jag bestämde mig för att slänga in en vilodag. Dock blev det en aktiv vila då jag tog ut hunden på långpromenad. Det var riktigt härligt trots att det småregnade. Bosse är nu 7 månader och jag längtar så efter att vi kan springa tillsammans. Igår tog vi några löpsteg, det handlar mest om ett tiotal meter och det är så himla kul. Så när våren kommer, då ska vi börja springa på riktigt tillsammans.

 

 

Smart drag

Det var nog ett smart drag att lyssna till kroppen och ta vilodag fastän träningsschemat visade något annat. Det gjorde nämligen att på dagens löppass var det väldigt pigga ben.

Jag höll fast vid temat tröskelintervaller. Idag körde jag 2 x 8 min med 3 min vila plus upp och nedjogg.

Jag sprang runt, runt kypesjön (gillar ju det där konceptet när man springer runt och runt). Det är ingen enkel runda utan det går mycket upp och ner. Det påminner faktiskt lite om lidingöloppets bana.

I början av passet kom jag åt en inställning på klockan som gjorde att jag inte såg vilket tempo jag höll. Vid första tanken så kände jag lite lätt panik. Tänk om jag springer för fort? Tänk om jag springer för långsamt? Men så skakade jag bort den tanken illa kvickt och kände att ”vilken lyx att inte kolla tempot på klockan utan bara gå på känsla”!

Det var riktigt skönt att kunna springa på känsla och jag hade faktiskt exakt samma tempo på båda intervallerna.

Mitt mål är 1:45 på halvmaran och då ska man ligga på 5 min tempo så när jag kör längre tröskelpass är mitt mål att ligga så nära halvmarafart som möjligt.

På mina 8 min hade jag 4:55 i snitt. Då ska man inte glömma att det inte är på platt asfaltsväg, utan grusväg och upp och ner.

Jag är riktigt nöjd med dagens pass.

Imorgon blir det vilodag igen för att springa igen både lördag och söndag.

/Karro