Relaterade inlägg
Snart är det här året slut och många härliga löparupplevelser läggs på minnet. Jag tänkte att du skulle få en liten snabb tillbakablick på mina lopp jag sprungit under det här året.
En av de största förändringarna under 2019 var att vi blev med hund. Många löparplaner fick läggas åt sidan och jakten på löpta kilometer fick läggas på is. Så när det gäller lopp och mina kilometermål det här året blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men jag ångrar inte en sekund att vi skaffade Bosse. Det är det bästa köpet vi gjort.
2020 kommer vi kunna springa mycket tillsammans och det är något jag ser fram emot.
Men okej, mina lopp 2019. Vi tar det i rätt ordning.
April
Det dröjde ända fram till mitten av april innan jag gjorde min första tävling för året. Det var ett 6 timmars lopp i Göteborg.
Idén till detta lopp föddes genom några instagramvänner. Vi hade bestämt att vi skulle starta tillsammans men jag var den enda av oss tre som skulle köra i 6 timmar.
Jag hade även några vänner från Borås med mig och vi var fyra tappra löpare som sprang. Vädret var jättebra men jag hade en ganska tuff dag.
Jag slarvade med energin och började må illa efter 3 timmar. Det gjorde att jag fick slita hårt bara att ta mig upp till maratondistansen.
De sista varven spenderade jag tillsammans med Micke och Skruven och tack vare de kom jag upp i ca 52 km. Det är jag supernöjd över med tanke på hur känslan under loppets gång var. Jag hade även fantastiskt support från Samantha som givetvis var en bidragande orsak till att jag krigade på.
Maj
I början av maj vann jag en startplats till ett lopp genom en tävling via Instagram. Det var till Icebug Backyard Trail och jag åkte dit tillsammans med Terese.
Vi sprang båda 16 km och det var en helt fantastisk upplevelse.
Banan var tuff, men den var också riktigt fin. Det var härlig stämning bland löparna och solen sken.
En riktigt kul upplevelse och jag kommer garanterat försöka springa ett sådant lopp igen.
I maj genomförde jag även min tuffaste utmaning för året, Borås ultramaraton 48 km.
Jag var så nervös när jag stod vid startområdet, man skulle springa från punkt A till B och det var väldigt varmt.
Jag visste att banan skulle vara tuff och jag var även förberedd på att vara ensam under längre stunder i skogen.
Det flöt på ganska bra och även om banprofilen hade många höjdmeter kunde jag njuta av loppet. Visst hade jag mina svackor, men att vara ensam ute i skogen gör att man inte har så många andra alternativ än att bara fortsätta springa.
Att slutligen nå mål och springa emot min familj var en sådan lättnad. Det tog över 6 h att springa men mitt mål var att genomföra det utan någon som helst tidsplan. Den medaljen är jag mest stolt över och jag kommer att springa Borås ultramaraton även 2020.
September
Det dröjde flera månader innan det var dags för nästa tävling. Kretsloppet 10 km på hemmaplan. Jag har ett drömmål på milen och det är att springa sub 45, så på detta lopp skulle jag prova och se om det kunde gå.
Tidigt i loppet fick jag slita, pulsen var hög och jag hade svårt att hänga i. Istället fick jag tänka om och springa utefter vad kroppen hade att leverera. Det blev ett nytt personbästa, det är jag så glad över. Jag sprang på 46:26.
Drömmen om sub 45 lever vidare, det få bli ett av målen för 2020.
Den här månaden var det även dags för andra året i rad som att åka upp till Stockholm för att springa Lidingöloppet 30 km. Det var med Lisa och Michelle som jag åkte upp och vi bodde tillsammans på ett hotell på Lidingö.
Mitt mål med Lidingöloppet var att njuta och ha så kul som möjligt längs dessa 30 km. Och jag lyckades verkligen hålla mig till planen. Även här blev det nytt pb med någon minut och det är ju inte fy skam när man både lyckas med att ha riktigt kul, må bra längs vägen och springa in på nytt personligt rekord.
Lidingöloppet tillhör verkligen ett utav mina favoritlopp!
Oktober
Under den här månaden var det dags för ett nytt lopp på hemmaplan, Rya åsar Trail run. 11,6 km tuff terräng. Det var 3:e året jag sprang och loppet har arrangerats under lika många år.
Den här dagen kände jag mig så stark, jag sprang lagom fort för att inte ta slut fullständigt i de tuffa backarna. Det var så fantastiskt roligt att springa över mållinjen och veta att jag slagit nytt pb.
Det här är ett lopp som jag varmt kan rekommendera. Okej, det är tuffa 11,6 km, men banan är magisk och stämningen likaså.
Det kommer garanterat bli en fjärde gång för mig!
November
Loppet som jag hade sett fram emot och loppet som jag hade en sån bra plan för, Borås 6timmars.
Det tog 3 timmar för mig sen blev jag totalt knäckt. Jag fick ont i mitt knä och var tvungen att varva gång med löpning under resterande 3 timmar.
Men jag lärde mig att jag har ett enormt pannben bara jag vill. Jag kämpande in i det sista även fast jag många gånger bara ville stanna och gråta.
Men peppen runt banan från funktionärerna och de andra löparna gjorde att jag hängde i.
Att springa ut på det sista varvet och möta min familj var en sådan känsla. Jag var trött, glad, stolt men hade för första gången också väldigt ont.
Att springa över 52 km trodde jag inte var möjligt men allt går om man vill. Jag får försöka springa nytt distansrekord en annan gång och då ska det banne mig gå!
Jag vill verkligen försöka komma över 55 km.
Det var en kort summering av mina lopp jag sprungit under 2019. Jag håller på att planera för fullt inför 2020 och en sak som redan nu är bestämt, det är jag ska ta revansch på ett maraton!
Det kommer du kunna läsa mer om imorgon!
/Karro