Det har gått några dagar sedan mitt maraton och jag blir alldeles varm i själen när jag tänker på vad jag gjort.

Innan jag skulle åka iväg på lördagen var jag lite osäker på vilka skor jag skulle ta. Jag valde mellan 2 modeller, Saucony Kinvara 9 eller Saucony Freedom 3.

De sistnämnda är helt nya och jag har bara gjort några pass i de, det längsta på 23 km. Kinvaran har jag haft på de flesta långa loppen jag genomfört så i de skorna har jag samlat väldigt många mil.

När jag sprang Borås 6 timmars i november fick jag ont i knäet efter 3 h och jag har funderat på om det kanske var skorna som orsakade smärtan.

Jag var lite tveksam i mitt beslut, jag var också orolig att de nya skorna skulle få mina fötter att göra ont efter ett tag eftersom de inte var tillräckligt insprungna.

Men jag bestämde mig ändå för att ta de nya, Saucony Freedom 3.

Det visade sig vara ett bra beslut!

Ingen gång under loppet gjorde fötterna ont, det var inga knän som fick ont, inga strumpor som skavde och ingen kropp som surnade. Känslan i kroppen under 42 195 m var väldigt bra, förutom lite illamående mot slutet då förstås. Men ingen smärta i kroppen och det är en väldigt skön känsla.

Efter loppet var benen lite stela men på kvällen när jag var ute på promenad med hunden kändes de ändå rätt okej. Dagen efter var de nästintill helt återställda.

I måndags var kroppen helt återställd men jag lät den ändå vila fram tills idag. Även om kroppen känns bra och återhämtad är det mycket annat i kroppen som inte hunnit återhämta sig.

Men i morse smög jag ut innan familjen hade vaknat.

Jag lyssnade till fåglarnas sång och kände vinden svalka min kind.

Kroppen var springsugen men ändå något sliten så jag tog det lugnt. Tempot var långsamt och det var helt okej för mig. Det var så otroligt härligt att komma ut innan alla andra har hunnit vakna.

Nu är jag tillbaka och vilan är över. Det kommer bli några myspass till innan jag tar tag i mina intervaller och tröskelpass igen.

/Karro